1 Joh. 4:11 Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.
En syster delade en bibelvers som jag egentligen tyckte var svår att förstå på grund av det gammaldags språket. Ändå började jag läsa versen och för att förstå bättre läste jag hela kapitlet, kanske för att vi just nu befinner oss på en plats där det, om inte förr, är väldigt viktigt att vi får enhet i Kristi kropp. Därför att vi väntar på att Gud skall komma med väckelse och då startar det med oss som redan är kristna.
Det bibelkapitel jag läst om och om igen och som jag bett den helige Ande undervisa mig om, är Ef. 2. Det handlar om Guds kärlek till människan och hur han önskar att vi som syskon i hans familj skall få kärlek till varandra. Att vi skall älska varandra med de olikheter vi har, bara för att Gud gett oss till varandra så att vi alla, oavsett kyrka/församling, skall kunna ge varandra stöd och hjälp i världen då mörkret tätnar.
Gud tog emot oss i all vår svaghet, godkände och frälste oss, då behöver också vi godkänna varandra sådana vi är. Visst finns det saker som är fel bland oss kristna, ockulta grejer i kyrkan osv, och visst skall vi se detta, men det betyder inte att vi skall avvisa varandra eller se ner på någon. I stället kan vi be att Gud uppenbarar vad som är rätt och fel, att han genom sin Ande talar till ledare och församlingar liksom vi kan läsa om i breven till församlingarna i Uppenbarelseboken. Den som har öron hör vad Anden talar till församlingen.
Efesierbrevet är ju brevet till församlingarna också i vår tid. En gång var vi utan hopp och utan Gud i världen, men genom Jesus Kristus och hans blod och tack vare att han rev ner skiljemuren, det som skilde oss från Gud, så har vi nu fått komma nära Gud. Jesus dödade fiendskapen och försonade oss med Gud. Och nu skall vi kunna försonas med varandra. Ingen behöver se ner på någon annan utan i stället skall vi kunna respektera och se på varandra med Guds hjärta, hans ögon. Vi skall kunna känna gemenskap med varandra just därför att vi är syskon i Guds familj, vi behöver inte känna främlingskap.
Ef. 2: 19-22 Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.