Ef. 4: 11-12 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp.
Vi har inte alla en tjänstegåva, men alla har vi fått olika gåvor från Gud när vi tagit emot Jesus i hjärtat och blivit Guds barn. Sedan gäller det att växa i dom gåvorna och utvecklas. Bibeln säger att vi skall be om att kunna profetera och om vi inte har tungotalet kan vi be om den gåvan. Gud ger villigt åt den som ber.
Det som jag märkt kan stöta på problem är att man ibland ser det som en "fin sak" att bli en tjänstegåva eller att ha begåvats med "finare" nådegåvor". En annan sak är att tjänstegåvor och andliga nådegåvor kan få så strikta uppdelningar. Jag tänker då på att vi alla skall kunna profetera fastän vi inte är profeter, alla ska vi kunna lära våra medmänniskor något på vägen utan att för den skull ha lärarens gåva. Alla kan vi älska att se människor komma till frälsning och vilja be för dem fastän vi inte är evangelister. Vi kan leda människor in i tron och in i församlingen, ta hand om dem utan att vara herdar. Och sen den tjänstegåva som det tidvis förekommit diskussioner och många stridbara tankar om, nämligen aposteln.
Jag har sett herdar som predikat i andra församlingar och på olika sätt kunnat hjälpa dem eller bönegrupper att småningom bilda en ny församling. Det betyder inte att de skulle ha apostelns tjänst, men att de ändå kan ha en apostels hjärta för församlingen, åka ut och be för människor.
Vi skall alla, om viljan finns och Gud har lagt det i vårt hjärta, kunna trösta och förmedla kunskap, pröva olika andar och kunna särskilja dem, visa barmhärtighet och be för sjuka, dela ut gåvor. Tänk så härligt att få leva och leverera i Guds rike, känna Guds Ande verka genom oss i de gåvor Gud gett till oss. Jag tror att varje kristen gärna vill vara en sådan utgivande person.