Gud ser till hjärtat, medan vi människor ser det som finns på utsidan. Vi bedömer i våra tankar, även om vi inte säger det högt, typ "han passar inte". När det gäller sjukdomar är det så lätt för oss att be för den som haltar, suckar och allmänt kroppsligt mår dåligt. Medan det ofta kommer ett förakt mot den själsligt svage. Kanske finns det i "urmänniskan" liksom inom djurvärlden en tanke att det svaga ska bort. En sparv med svaghet kan fångas av katten "för att den ändå inte skulle kunnat överleva". Typ att det starka måste finnas för människans överlevnad. Det låter hårt, men handen på hjärtat, finns det inte i det undermedvetna många gånger sådana tankar.
Läkare, vetenskapsmän, förkunnare och andra har sett att det i människans undermedvetna finns saker som småningom blir till kroppslig sjukdom. Det kan förstås också bero på att vi lever till det yttre så att vi misshandlar vår kropp, genom felaktigt ätande, tungt arbete osv får skador, eller helt enkelt ålderdom som kommer emot. Ändå är det så att vi kan ha saker med oss i bagaget från barndomen som påverkat blodcirkulation, hormoner, muskler och mycket annat i kroppen. Bara Gud kan helt förstå den invecklade processen. Det finns människor som redan från början levt i hem med många problem, så kallade dysfunktionella, medan andra haft en trygg barndom med goda förutsättningar. Allt sätter sina spår.
Vi kan inte dra alla över en kam och säga att tex reuma eller nån annan sjukdom beror på att människan är besviken eller bitter. Det finns barn som helt små drabbas av olika sjukdomar, hur kan vi då döma dem? Eller döma föräldrarna att de skulle vara orsaken. Det finns personer som menar att någon ville bli sjuk för att få medömkan, jag tror däremot att människor behöver förståelse, upprättelse och hjälp. Många kroppsliga sjukdomar skulle kunna botas genom att själen först omhändertogs. Det behövs människor med öron som orkar lyssna till det som är svårt, inte bara vända ryggen till eller börja tala om något annat när man upplever den som talar vara enbart negativ. Problemet är att människan ser till det yttre, Gud ser till hjärtat och vet vad som orsakar. Han känner till vår tidiga inre sår och ser dess verkan. Vi behöver vara som den barmhärtige samariten, ha omsorg och vara omhändertagande. Gud älskar varje människa, han ser inte med förakt på den som dras med problem på grund av tidiga negativa erfarenheter. Jesus vill bota på djupet, han drar oss upp ur fördärvets grop och sätter våra fötter på klippan Jesus. Där kan vi stå på en stadig grund. Gud söker människor som kan se till det inre och som kan förstå orsak och verkan genom den helige Andes upplysning. Vi behöver Guds kärleks kraft både till kropp och själ och vishet att aldrig se ner på någon enda av oss.
Fil. 1:9-10 Och jag ber att er kärlek till både Gud och människor ska växa, och att ni ska lära känna Gud och klart förstå hur han vill att ni ska handla. Då kan ni stå inför Gud utan synd och skuld den dag Kristus kommer tillbaka.