Barnen, i en familj där fadern varit soldat, blir ofta offer för krigets efterverkningar. Har nyligen lyssnat till två olika berättelser där pojkar farit illa.
I den första berättelsen handlar det om en son vars fader aldrig är nöjd med honom. Hur han än försöker kan han aldrig riktigt vara honom till lags. När pojken sedan blir vuxen och själv bildar familj blir han en tyrann i sitt eget hus. Han talar som sin fader och ännu värre. Familjen slappnar av och har det rofyllt, alltid när han själv är borta, men så fort han kommer tillbaka blir stämningen mörk och hård. Sedan händer något. Den här mannen, vi kan kalla honom Pelle, får uppleva Guds Faders kärlek och Jesu fysiskt påtagliga famn, sedan är han aldrig mer densamma. Han gråter lätt och gör allt för att uppmuntra och stödja sin familj. Den psykiska terrorn är borta och barnen får uppleva en kärleksfull fader.
I den andra berättelsen möter vi någon vi kan kalla Hans. Hans fader, som upplevt kriget, har slått honom så länge han minns. En dag ligger den då minderåriga Hans medvetslös, pga faderns slag, när modern kommer hem. Det leder till att föräldrarna flyttar skilda. Nu får Hans uppleva kärlek i sitt hem, lugn och harmoni. Tjugo år senare blir hans syster och mor frälsta och Hans som skrattat åt dem möter nu Jesus i en syn. Jesus tar honom i famnen och vaggar honom och för Hans som enbart mött hårda händer från män, så blir det en överväldigande kärlek. Jesus säger att han måste förlåta sin far, ansikte mot ansikte. Hans gör det, men hans far visar ingen ånger eller reaktion. Då säger Jesus till Hans att han skall krama sin far. Han gör det och fadern brister ut i gråt. Deras relation blir sedan den mest kärleksfulla en son och en fader kan ha.
Det vi ser av berättelserna är att någon ödmjukar sig, någon förlåter och visar kärlek på grund av att Jesu kärlek har drabbat dem. Åratal av smärta i generationer bryts. Men det är inte alltid det sker så drastiskt som här. Ibland krävs det att vi själva ändrar vår attityd. Om vi stått emot en auktoritet, exempelvis då om vår far skadat oss, så är det viktigt att jag bekänner och ber Gud förlåta mig. Gud är en auktoritet över oss och det behagar honom inte om vi tex talat ut "Jag hatar dig" när det gäller vår far, vår jordiska auktoritet. Hur fel det än är att fäder gör sina barn vad ont är. Vi öppnar upp dörrar för det demoniska när vi talar ut negativa tankar och kan själv komma till skada, men det föder också uppror och rebelliskhet inom oss. Även i församlingen har vi en auktoritet, våra andliga ledare. Inte heller över dem skall vi tala klagande, Gud säger att vi skall välsigna överheten. Det kommer att leda till att både vi själva och församlingen lever under beskydd från mörkrets verkningar. Vi skall tala Guds ord och tankar om oss över situationen. Be att hans kärlek får fylla, rena, hela.
