I Jesaja 53 står det om hur Jesus var förtrogen med lidande, eller krankhet som det står i en äldre översättning. Han var pinad och hemsökt. När jag pinas av hjärntröttheten efter en stroke och hjärtflimmerproblem, då blir förkylningströtthet och klagomål över att jag inte är på alerten som jag borde, något som tar mina sista krafter. Och för någon annan är det annat som kan stjäla krafterna. Vi har alla vårt ok att bära. Men då vi vet att Jesus har burit alla dessa bördor för oss så finns det ju ingen anledning för oss att själva bära dem. Jag skrev en sångtext för många år sedan. Texten bygger på orden i 1 Kor. 4:7-11 Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss. Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp. Vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp. Jag tror jag att jag skall peppa mig själv med den sången just nu och kan du känna igen dig så ta den till dig du också, tyvärr utan melodi här.
Kraften kommer från Gud
inte från mig
I mig själv är jag svag
i lerkärl är min skatt
Men när jag är svag
då är Gud stark i mig
när jag är rådvill
har han råd för mig
Han säger:
"Lyssna till mig så skall jag
visa för dig
en väg ur mörkret
in i friheten
Du är ej ensam, ej övergiven
Jag skall tala till dig genom Ordet
när du söker mig"
Kraften kommer från Gud
inte från mig
I mig själv är jag svag
I lerkärl är min skatt
