En sådd för framtiden

Lyssnade till en predikan om sådd och skörd och tanken kom  att Gud nog vill att vi sår på olika sätt beroende på vad han har tänkt för oss och våra liv i framtiden. Ibland kan människor säga: "Jag tycker att dom som har pengar borde hjälpa denna syster/broder i nöd", medan det ju är just den personen som sett behovet som själv borde lyssna till Guds röst. Vi sår inte säd i någon annans åker utan i vår egen. Den som ser och hör sin himmelske Faders vilja skall göra det, inte utse någon annan till uppdraget.  Den som inte upplevt en personlig maning att ge kan inte hållas ansvarig. Om vi sår ett korn enligt någon annans krav kan det aldrig bli rätt. Det skapar enbart obehag, skuldkänslor och prestationstvång. Och den som inte sår med glädje kan inte få någon bra skörd på sin sådd.

När vi däremot sår på Guds uppmaning till oss personligen, då blir det rätt. Vi har olika områden att inta, om vi då varit generösa och lytt Guds uppmaning, då tror jag att han som är Försörjaren kommer att se till att vi har allt vad vi behöver för den stunden. Hur många gånger har vi inte missat tillfället? Men det är aldrig för sent, Gud kommer alltid att ge oss nya tillfällen att så. Någon sår i barmhärtighet, någon i kärlek, någon i omsorg, någon av sitt överflöd eller av förbön, tid, tröst, relationer, Guds ord, evangelium osv.

Förkunnaren sade att när vi ger lånar vi åt Herren och visst vill vi väl ge till honom! För Herren är det ett lån som kommer tillbaka i sin tid, med ränta. Konungen kommer för att hämta sin brud. Han gläder sig över hennes generositet som fört människor till Jesus och som byggt på Guds rikes utbredande först och främst. Jesus gav oss allt i sitt generösa givande.