Här talas om att komma in i vilan på grund av tro och lydnad, att inte ha ett syndigt och förhärdat hjärta. Jag tänker också på att mer och mer söka Gud i bön, att sätta honom först så att vi kan höra hans rösta och sedan lyda. Djävulen går omkring som ett rytande lejon för att se vem han kan uppsluka. Därför behöver vi vara vakna i denna tid och stå djävulens listiga angrepp emot. Vi vet själva vilka svaga punkter vi har och just på dessa punkter behöver vi vara vaksamma och be om Guds beskydd, att han bevarar oss.
Vi får vila oss från våra ena gärningar när vi håller oss nära Gud, lyder hans maningar till oss och litar helt på att han tar hand om allt. Det är något att be om och sträva efter att få komma in i Guds vila. Ofta strävar vi på och det är så mycket vi måste. Kanske har vi också blivit uppfostrade så att vi alltid skall göra saker av tvång och inte för att vi så gärna vill, att det hela liksom beror på oss själva. Då blir ansvaret tungt och nästintill omöjligt att orka bära. Jesus lägger inte på oss något tungt ok, hans ok är milt och hans börda lätt. Han vill lyfta bördan från vår skuldra och oket från vår nacke. Han vill låta oss vila från våra egna verk för att i stället göra Guds verk.
Det finns ingen som kan säga att du måste göra så och så, ingen har rätt att lägga tunga bördor på dig. Du har all rätt till den vila du kan behöva och till att komma in i Guds vila.
Hebr. 4:16 Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.