Rubriken ovan, elefanten i rummet, är ett uttryck för något som alla i en grupp känner till men som man undviker att tala om. Det finns där ständigt närvarande och de sår som som uppstått som resultat av en sak som hänt i gruppen. Så länge man inte vill eller vågar diskutera, eller helt enkelt valt att förtränga saken, så finns den kvar. Som en stor elefant som skymmer sikten, försvårar kommunikationen och gör vägen framåt oåtkomlig.
Guds ord är våra fötters lykta och ett ljus på vår stig. Gud är ljus och inget mörker finns i honom, vad som talats i mörker skall senare exponeras. Det finns familjehemligheter där man trott att saker och ting inte skall komma fram i ljuset, men förr eller senare kommer det ändå att göra det.
Ef. 5: 8-14 Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren. Lev då som ljusets barn, för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. Och pröva vad som gläder Herren. Var inte delaktiga i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. Vad de gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna. Men allt som avslöjas av ljuset blir synligt, för allt som uppenbaras är ljus.
En man i en grupp talade vad han upplevde kom från Gud, men eftersom det hade med rannsakan att göra togs det ovilligt emot. Han fick höra mycket hårda ord, sådan ord som aldrig borde uttalas av en kristen. Efteråt gavs han under många år inget tillfälle att tala. När det frågades efter människor att säga något vände man sig aldrig till honom och han började uppleva att han inte dög, att han var värdelös och att det skulle vara bäst att lämna den gemenskapen, vilket han ändå inte gjorde eftersom han var trofast liksom Gud är trofast. Han plågades ofta smärtsamt djupt in i själen, men gav inte efter för djävulens plågor utan fortsatte som Abraham att tro på Guds goda planer för honom. Sensmoral: Om saken redan från början hade fått komma fram i Guds ljus och tittas på enligt hans ledning, hade det aldrig behövt göra så mycket skada i gruppen. Nu valde man att mörklägga saken.
Hur kändes det för Sara att tro på att hon skulle kunna föda barn vid sin ålder? Det vet bara hon, men hon hade inget val. Hon måste som oss fortsätta tro och hoppas på att Gud är den han säger att han är. Jesus är den fasta klippan som vi står på, han älskar dig och mig mer än vi förstår och när vi själva är det största hindret för att nå framåt så har han ändå utvägar för oss.