Högkänslighet är ett personlighetsdrag, ingen sjukdom. Människan kan utveckla känslighet under sin uppväxt. T.ex. är det känt att alkoholistbarn lärt sig avläsa stämningen i hemmet och detta är sedan något som kan följa henne så att hon fortsätter göra det i livet, trots att det inte behövs. Barnet har kommit från skolan och genast läst av situationen i hemmet. Är det fritt och ledigt eller är det just nu hot och mörker som råder? Barnet kan bli allt skickligare att avläsa stämningen och det här är ju egentligen ren överlevnadsinstinkt om det förekommer våld i hemmet, om det inte finns mat utan barnet måste skaffa o.s.v.
Det finns en sång, "Jag lyfter ögat mot himmelen", i den fjärde versen "Jag är en planta uti din gård, för evigheten uppdriven...". Varje liten människa kan man säga har blivit planterad till att växa upp i Guds rike och under uppväxten finns det många faktorer som påverkar hur den plantan människan kommer att börja se ut. Vi vet att en planta behöver näring för att bli kraftig och vatten för att kunna växa. På samma sätt behöver ju den lilla människan kärlek och helig Ande. När ingen kärlek ges och barnet inte får möjlighet att lära känna Gud Fader så kommer det att bli en växt med skavanker. Men då kan vi komma ihåg att för Gud är ingenting omöjligt och när den lilla människan får komma in Guds kärleksfulla famn handlar det inte längre om de svagheter hon har utan då blir hon vacker, en Guds ögonsten.
Den människa som erfarit svårigheter i sin uppväxt kan ofta bli den som ser hur medmänniskor mår. Den som inte är empatisk kanske bara går förbi utan att lägga märka till den som mår dåligt, medan den som vet gråter med den som gråter. Att vara empatisk, eller medkännande, är en gåva från Gud. Men vi kan alla hjälpas åt och låta varandra växa upp till den personlighet Gud skapat oss att vara, ingen annan lik.
Runebergs text
1.
Jag lyfter ögat mot himmelen
och knäpper hop mina händer.
Till dig, o Gud, som är barnens vän,
min håg och tanke jag vänder.
2.
Jag är så glad att få tacka dig,
och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att du ser på mig
och mina böner vill höra.
3.
Tack för allt gott du mig ständigt ger
att känna, älska och äga!
Tack, gode Fader, för mycket mer
än jag kan tänka och säga
.4.
Jag är en planta uti din gård,
för evigheten uppdriven,
jag var knappt till när i fadersvård
åt dig jag redan blev given.
5.
Så håll du över mig än din hand,
min Fader god utan like,
och låt mig växa för livets land
som är ditt himmelska rike.