Lyssnade till Lars Enarson, Norden 7:14. Han talar om lejonet som ryter, Guds arme´ som reser sig i denna tid. Till det krävs ödmjukhet, att inte baktala våra kristna syskon, för det är som att tala ont mot Jesus själv. Vi skall förlåta varandra, det betyder inte att allt står rätt till, men det är den attityd vi skall ha. Vår strid är inte mot människor utan mot ondskans andemakter i himlarymderna. I bibelordet här ovan talar Jesus om förlåtelsen och att inte binda någon i dennes synder, i samma andetag som han talar om mottagandet av den helige Ande och om den frid han vill ge. Detta gör han strax efter att han uppstått.
Den kristna kyrkan har varit mycket trött i denna tid, det är som med de döda benen som det talas om i Hesekiel, men han får profetera och tala till de döda benen och Gud fyller dem med ande och liv. Så behöver Guds Ande också i dag fylla den sovande kyrkan och ge nytt liv. Simson tappade sin kraft när håret klipptes av, men det växte ut igen och Guds Ande fyllde honom med ny kraft. När en människa måste ta cytostatika tappar hon ofta håret, sedan växer det ut igen och kraften kan förnyas efter behandlingen. Gud kan ge oss ny styrka, låta oss igen fyllas med bönens ande och en nöd för de ofrälsta och vårt land. Lejonet kan börja ryta och kräva att den onde viker undan så att Guds Ande får verka, så att det blir mera av Gud i våra liv och mindre av oss själva. Självupptagenhet får vika undan och vi se till vår nästas bästa. Må Guds Ande leda oss i detta så att vi ser hans vägar för oss och inte bara våra egna vägar! Hans tankar är ju så mycket högre för oss!
Ps. 143: 10-11 Lär mig att göra din vilja, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på jämn mark Herre, ge mig liv för ditt namns skull, rädda min själ ur nöden i din rättfärdighet.