Ibland gör det så ont. Ord, elaka ord, som sårar. Jag tänker på himlen där ingen gråt skall finnas mer, inga smärtor, ingen sorg. Jag gör som Gud befaller oss att göra, ber för och välsignar den person som sårat. Jag har inte råd att låta bli. Det är den andra personen som mår dåligt, som släpper ut sitt avund och sin missunnsamhet. Vet att jag behöver inte må dåligt för den skull.
Jag har inte råd att låta mig störas av denna bitterhet, det finns saker som skall göras i Guds rike. Om jag låter mig uppslukas av omständigheter är det svårt att komma nära Gud och höra hans röst. "Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet" uppmanar oss bibeln. Det är så skönt att bara få flöda med i Guds smörjelse, ingenting för störa den strömmen av liv. Den onde vill se oss reagera på våra svagheter, våra svaga punkter, men vi skall stå djävulen emot, då växer vi i tron.
Hebr. 6:12 Var inte slöa och likgiltiga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av allt det goda Gud har lovat dem.