Ibland stagnerar det i församlingen. Känns som att man står och stampar på samma ställe utan att någon förändring sker. Med det menar jag inte att det är något fel på det man gör, bara att det sker ingen tillväxt. Och om ingen frukt kommer åstad av det vi gör stannar allting av. Visst, det behövs mycket bön och uthållighet, men jag tror också att vi ibland kan behöva förnya oss.
När man länge stått och stampat på samma ställe blir det som ett dyigt vatten, det är svårt att få till en friskhet i sådant vatten. Det är svårt att ta sig ur ekorrhjulet. Om man då flyttar på sig, så att säga "stiger ur pölen" så kan det vara en hjälp till förändring. Hur man sen stiger ur den pölen kan förstås vara olika. I alla fall inte genom att överge sin församlingsgemenskap, men kanske genom att förenas med andra i samma situation. Eller att flytta på sig. Vi lämnar inte Gud, han sitter inte fast i vår församlingslokal eller kyrka utan han kan flytta på molnstoden om det behövs. Kristus är huvudet och där kroppen är finns Gud, där två eller tre är församlade i hans namn. Vi får rådfråga Herren om vi vill ha förnyelse och böja oss inför honom. Fråga efter det friska vattnet.
2 Mos. 33:7-10 Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret. Så ofta Mose gick ut till tältet stod allt folket upp. Var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och såg efter Mose tills han hade kommit in i tältet. Varje gång Mose kom in i tältet sänkte molnstoden sig och blev stående vid ingången till tältet, och Herren talade med Mose. När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet reste sig alla och bugade sig till marken, var och en vid ingången till sitt tält.