Någon i bekantskapskretsen berättar om sitt liv i världen och hur man gläder sig över sin synlighet där. Jag säger inget för att inte såra, men tänker stilla i mitt hjärta: "Våra ögon har sett Herren och det är det enda vi längtar efter".
Den som mött Herren i sitt liv måste inte leva ett tråkigt liv, vi får och vi längtar efter renhet i själen, kraft och styrka i anden och Guds närhet. Allt detta som ger själen ro och frid och trygghet. Alla människor vill leva i trygghet, men om det är fördolt kan vi inte se vad vi har i Kristus Jesus. Jesus är för alla och han möter oss när vi söker honom.
Det religiösa tänkandet har blivit ett hinder för människan, vår rättfärdighet är inte beroende av goda gärningar. Någon berättade om hur hon kände sig tvungen att ge ett offer vid kollektuppbärandet och hon gav en hundralapp, senare kom en person fram till henne med en hundralapp och hon kände hur Gud talade till henne: "Du kan behålla dina pengar, jag vill inte ha dem". Allt vad vi ger och gör för Herren bygger på frivillighet, han vill se en glad givare och en som tjänar honom med hjärtats glädje, annars har det inget värde. Vårt liv hos Gud bygger inte på goda gärningar utan på hur det ser ut i vårt hjärta. Om vi verkligen sett Herren, tagit mot frälsningen i ett rent hjärta som längtar efter honom, då betyder allt i världen ingenting. Våra begär kan aldrig stillas i det världen erbjuder för då vill vi bara ha mera, vi blir aldrig nöjda. Det enda som betyder något och som kan stilla våra begär är att tillhöra Jesus och möta honom i vår längtan efter tillfredsställelse..
Ps. 73:24-25 Du ska fortsätta att leda mig hela livet med din vishet och dina råd, och slutligen ska du ta emot mig med ära i din himmel. Vem känner jag i himlen utom dig? Och när jag känner dig, vad behöver jag då på jorden?