Individualismens för och emot

Ordet individualism kan för någon vara som ett fult ord och för andra en möjlighet till utveckling. Så här beskriver Wikipedia ordet individualism: Individualism (latin individuum, odelad eller odelbar, se individ), avser i allmänt språkbruk att ge emfas åt den enskilda, och därför motsats till, och möjligen även på bekostnad av, gruppen. Avser även enskilda människors initiativ och deras frihet i generell bemärkelse.

Gud har skapat oss som enskilda unika individer, men också som en del av en grupp, flockmänniskor. Ett djur i en flock tar inga egna beslut utan följer i allt flocken. I en fårskock springer alla får åt samma håll. Ibland kan flocken springa åt fel håll, rakt emot vargen.

Gud har skapat oss som lemmar i hans kropp, där Kristus är huvudet. Det är meningen att lemmarna i kroppen skall kunna samarbeta i enhet för att bygga upp Kristi kropp och ha gemenskap.

Behöver det ena utesluta det andra? Jag tror inte det. Noa var en man som gick på Herrens vägar. Han byggde arken enligt Guds vilja, men han följde inte flocken, för hade han gjort det hade ingen ark byggts och Guds folk hade inte kunnat överleva.

När vi tog emot frälsningen var det ett personligt beslut. Kristuslivet levs inte bara i församlingen utan också i det vardagliga livet. Därför tänker jag mig att vi skall kunna vara en individ tillsammans med andra individer. Alla har vi tagit samma personliga beslut att följa Kristus och på den grunden och vad Guds ord säger till oss så vill vi bygga på Guds rikes utbredande.

"Efesierbrevets tredje kapitel säger så här från vers 16.
 "Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande,   att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken.  Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet  och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.
Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss,  hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen"

I GT talas om en skiljemur vid templet. Hedningarna kunde inte komma in till judarnas inre förgård och dessa inte in i det heliga dit bara prästerna kunde komma in. Som vi vet kom Kristus och rev ner den skiljemuren. Vi är fortfarande individer, men individer som lever tillsammans för att en dag komma till målet, himlen. Vi skall inte ha några murar som skiljer oss åt utan tillsammans skall vi låta oss uppfyllas av Kristi kärlek och få bli mera lik Gud, underordnade honom och även underordnade människor.  Då kan vi också ge varandra frihet att växa som individer.