Jesus säger i Matt.25: 35-36 "För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig".
Hes.34:4-5 "De svaga stärkte ni inte, de sjuka botade ni inte, de sårade förband ni inte, de som drivit vilse förde ni inte tillbaka, de förlorade sökte ni inte upp, utan med hårdhet och grymhet härskade ni över dem. De skingrades, eftersom de inte hade någon herde".
Hes.34: 15-16 "Jag skall själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren,
Ofta talar vi i Kristi kropp med fördömande ord om dem som har svårt att hålla sig på den rätta vägen och menar att även om de tagit emot frälsningen så "kommer det knappast att bli något av dem". Vi ser till de resultat och prestationer de kan komma med i stället för att enbart se på dem som frälsta genom Jesu Kristi dyrbara blod, precis som vi själva. I Guds ögon har vi alla samma värde. Och Gud själv kan ta sig an den som kommer på avvägar.
Hur vet vi vad Gud tänkt för väckelsen i denna tid? Kanske tänker han sig att vi skall ta hand om just dessa illa sargade utan att praktiskt få något igen. Kanske vill han pröva och se om vi kan ödmjuka oss och ta emot den väckelse som skall komma. Det man ofta kan se bland dessa nedbrutna när de blir frälsta är den vittnes-eld som finns hos dem. De är glädjebudbärare. Om vi har tålamod och tar hand om dem kan de i sin tur bli de som för många till frälsning. Och vad är egentligen viktigare?
Jag talar lika mycket till mig själv som till andra. Våra ögon behöver öppnas. Jesus såg till de allra minsta, han uppsökte de förlorade. Han såg den som ingenting var i människors ögon.