"Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara" tillhör inte de sånger vi brukar sjunga, men det var den sång jag vaknade med i morse. Eller snarare versen i den som säger: "Ingen nöd och ingen lycka skall utur hans hand dem rycka. Han, vår vän för andra vänner, sina barns bekymmer känner". Vad skönt att inget går vår Fader förbi, han bryr sig!
Vi får alltid vara trygga, inget ska kunna rycka oss ur Fadershanden, vi är ju hans barn och folk i hans hjord. Alla fiender måste falla för hans vilja! Och det han vill är alltid vårt väl, han vill bära oss på sina Fadersarmar och förbarma sig över oss. Vilken Gud vi har, mäktig, underbar!
1.
Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara, stjärnan ej på himlafästet, fågeln ej i kända nästet. 2. Herren sina trogna vårdar uti Sions helga gårdar, över dem han sig förbarmar, bär dem uppå fadersarmar. 3. Ingen nöd och ingen lycka skall utur hans hand dem rycka. Han, vår vän för andra vänner, sina barns bekymmer känner. | 4. Gläd dig då, du lilla skara: Jakobs Gud skall dig bevara. För hans vilja måste alla fiender till jorden falla. 5. Vad han tar och vad han giver, samme Fader han dock bliver, och hans mål är blott det ena: barnets sanna väl allena. |