Senast i går tänkte jag på honom, kanske om jag bättre lyssnat till helig Andes röst att jag hade bett för honom, men i stället skyndade jag iväg till jobbet. Det är lätt att vara klok i efterhand, men om tiderna nu är såna här, borde vi inte vakna till inom kristenheten? Vaka och be! Be för de kristna ledarna och förkunnarna, de som går i spetsen.
Här artikeln jag läste på Yle nyheter:
Natten mellan den fjärde och femte mars vaknade Patrick Tiainen upp utanför sitt hem i Karleby. Han vaknade av svår smärta i huvudet och kunde inte röra sig eller ropa på hjälp. Hans händer och fötter var ihoptejpade.
Det sista Tiainen minns är att han körde bli på väg mot sin bostad. Nästa minnesbild är hur han vaknade upp på gården utanför huset där han bor.
- Jag undrade varför jag inte kunde röra mig och märkte att händer och fötter var hoptejpade. De hade också tejpat för min mun, säger Tiainen.
Så småningom kunde han sakta släpa sig mot en bilväg där några ungdomar hittade honom. De hjälpte honom till sjukhus.
Hjärnskakning och märken av slag
Patrick Tiainen hade en stor bula i huvudet och på sjukhuset konstaterade läkarna att han led av en kraftig hjärnskakning. Att döma av hur hans mage såg ut dagen efter överfallet hade han fått ta emot rejäla slag.Han hade också märken kring halsen och handlederna. Tiainen hade en lång minneslucka från
natten
Vi prisar namnet Jesus. Varje knä skall böja sig. Vi åberopar Jesu blod.