Läser Leif Westerlunds artikel i Vasabladet 3.2.2019 om "Dörren och nyckelhålet" Han har tittat på Skavlans program och intervju med Jesse Jackson där denne talar om att se på världen genom ett nyckelhål eller att välja att helt öppna den dörren för att se hur världen ser ut. Det handlar om hur man ser på saker och ting runt omkring sig.
Westerlund talar om familjens påverkan på ens liv, släkten och omgivningen. Det påverkar också hur vi ser på oss själva och andra. Han talar också om hur vår ideologi formar nyckelhålet och som kan hindra mig från att se den del av verkligheten som inte passar in i ideologin. Vi är sällan objektiva, vi dras år något håll med våra sympatier och antipatier. Det kan vara befriande att inse att man inte har hela sanningen.
Nej, vi har sällan hela sanningen, det är bara Jesus som är Sanningen. Men det krävs mod att öppna dörren ut till världen, då har jag inte längre kontroll och jag kommer att möta saker som känns svårt. Ändå, när vi vågar öppna den dörren och inte bara tittar genom nyckelhålet, då kommer vi också att lära oss något om oss själva och andra. Vi förstår att det är inte bara jag och mitt sammanhang som har det enda rätta. Min församling är mitt andliga hem, men ändå skall vi kunna mötas i andras "hem" för att få hela perspektivet. Vi får då möjlighet att både ta och ge. Guds kärlek var så stor till oss människor att han gav oss sin egen Son och vi skall inte begränsa hans möjligheter att låta oss växa tillsammans. Alla som lemmar i Kristi kropp där han är överhuvudet. En Gud och en församling.