Bön skall inte vara något tvång eller svårt. Det ska vara att umgås med Gud i förtrolighet. Att uppleva hans ljuvliga närvaro. En stund man längtar till. I ensamhet tillsammans med honom kan du vara dig själv och berätta för honom allt sådant du inte kan berätta för någon annan. Om drömmar och visioner eller sådant som känns svårt. Han kommer att lyssna till allt och komma ihåg dina önskningar.
När du var barn talade du förtroligt med dina föräldrar. Du skrattade och grät beroende på vad som gällde just då. Du berättade om dina bekymmer och vad som bekymrade. På samma vis kan du högt nämna inför Gud det som pågår för tillfället eller sådant som du länge velat tala om. Ja, också sådant du av skam inte ville säga till dina föräldrar. Gud kommer aldrig att döma dig och förmanar han så gör han det alltid i kärlek.
Jak. 4: 7-10 Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er. Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse. Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er.