Att se på saker ur andras perspektiv

1 Kor. 12: 14-19 Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. Om foten sade: "Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. Och om örat sade: "Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen?

Om man i en liten församling börjar se på varandras gåvor kan det bli väldigt intressant. Jag säger liten för att det blir lättare att se då. Annars kan man se det i en grupp som tillhör den större församlingen. Nämligen hur alla lemmar i kroppen kan komma i funktion och på det viset samarbeta så att allt faller på sin plats och församlingen kan överleva. Det betyder inte att alla tjänster finns där, en del kan komma utifrån när det finns behov för det, varje församling kanske inte har en profet eller en evangelist. Det som är svårare är när man inte ser vad som finns nerlagt i andra, det ger mycket oförståelse för varandra som individer och då blir samarbetet lidande.

Vi brukar ibland lite överseende skratta åt den evangelistiska gåvan, som önskar att många snabbt ska bli frälsta och som kan ha svårt att se att allt har sin tid. Samtidigt är det väldigt peppande för oss andra att se den brinnande ivern och det behöver vi. Men alla är vi inte dörrknackare eller traktatutdelare, alla har inte lätt för att genast börja tala om Jesus eller be för sjuka på närbutiken. Min tro är att det bättre att vi får vara sådana vi är med de gåvor vi fått, annars blir det lätt prestationsförsök och det leder sällan till något gott. Det är inte svårt att fungera i det vi redan har och som är naturligt för oss. Inte kan handen bli fot eller örat mun. Det måste få finnas dom som har lätt för att lyssna till andra och det går inte alltid att få kontakt om vi är gåpåare. Det finns dom som har en naturlig gåva att lätt få kontakt med andra, medan andra som kanske har en praktisk läggning på så sätt kan få kontakt och visa på vem Jesus är.

Vi kan helt enkelt inte alla vara likadana, för då skulle det aldrig fungera! När vi använder oss av de gåvor vi fått och fungerar i dem kan Jesus bli förhärligad. Därför är det så viktigt att vi accepterar varandra med dom gåvorna, att vi ser dom och samarbetar så att hela Kristi kropp är i funktion. Att vi kan se på på saker och ting också ur andras perspektiv Om vi verkligen vill tjäna Gud, då ser vi inte till varandras brister och olika förutsättningar utan då tillhör vi en kristen församling och arbetar tillsammans, var och en i samma kropp men som olika lemmar. Alla har vi något att ge.

1 Kor. 12: 7-11   Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande.  En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande,  en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål.  Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.

1 Kor. 12: 28-31  Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar?  Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda?  Men sträva efter de nådegåvor som är störst.