Låt mig få vara en länk

Lyssnade till en berättelse om hur bön kan påverka och hur den liksom kan stanna kvar i det hus där många böner betts, även när bedjaren inte längre finns med oss. Den som berättade frågade vad vi vill bli ihågkomna för när våra dagar är slut. Själv har jag alltid tänkt att om man inte minns något annat med mig så hoppas jag att man iaf kopplar ihop mig med bön. Jag vill liksom den som frågade få vara en länk till människor, genom ett ord, en berättelse, en bön eller något annat, så att den personen en dag skulle kunna nå fram till frälsningen.

En annan person, som predikade, talade om tonen från himlen. Att komma så nära Gud att vi kan få höra om vad som sker i himlen, vad Gud har bestämt och vad hans vilja för oss är. Vi behöver smörjelsen genom den helige Ande för att kunna se och höra, men också för att där smörjelsen finns handlar det inte om småsaker att reta sig över. Där ska vi kunna stå tillsammans som ett folk, en arme´, som uppmuntrar varandra och bär varandras bördor och tillsammans kan vi bli starka i vår hunger och väntan på brudgummen som skall komma. Där ska vi kunna mötas hjärta till hjärta.

Ef. 3: 14-21 Därför böjer jag mina knän inför Fadern,  han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn.  Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande,  att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken.  Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss,  hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen.