Hebr. 10: 24-25 Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. Och
låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i
stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen
närmar sig.
När Jesus gick omkring bland människor, hur talade han då till dem? Såg han som vi säger "inte träden för skogen". Det tror inte jag, utan min tro är att vår kärleksfulle Jesus såg varje enskild människa som en individ, inte som en bland många. När någon är sjuk händer det att den som försöker "trösta" säger att det där har så många varit med om förr så det går nog bra, du klarar det nog. Vi kan ta den uppmuntran lite olika beroende på hur vi är som personer. Någon kommer att ta illa upp och en annan kan tänka att nåja, försöker ju bara trösta.
Vi kan inte ge det vi inte har. Om vi inte fått gåvan empati kan det vara svårt att leva sig in i en annan persons liv. Om vi inte varit med om de svårigheter den personen har så är det svårt för oss att förstå. Om vi sedan själva råkar ut för en liknande sak, ja då då får det genast helt andra proportioner! Det vi kan göra i en situation vi inte kan sätta oss in i är att helt enkelt bara säga. "Jag kan be för dig", eller "säg till om jag kan hjälpa dig med något", som exempel.
Från Joel Osteen på Fb kom nyligen följande text, inte så bra översatt till svenska, men den säger så mycket.
