Vi kan på olika sätt söka finna själsliga kraftresurser. Kanske någon åker söderut, någon försöker slappna av genom bokläsande eller att lyssna till havets vågor osv. Ett sätt som ger mig nya krafter skall jag berätta om här.
Jag har den möjligheten att jag ibland kan sätta mig ner ensam i tio, femton minuter när huset är tomt och innan arbete tar vid. Då söker jag Herren. Det finns mycket som vill störa av tankar och yttre saker men jag bestämmer mig för att stänga av allt sådant för att bara koncentrera mig på Guds närhet. Jag brukar börja med att be i tungor men sedan kanske jag inte alls ber utan bara njuter av Guds närhet och talar om för honom hur mycket jag älskar honom och njuter av hans ljuvliga kärlek. Det är då tårarna kommer. Det är inte tårar av sorg, inte direkt av glädje utan mera för att det inte finns ord eller andra uttryck för Guds närhet, det är ett sådant ljuvligt tillstånd att tårar troligen är det enda sättet jag kan befinna mig i just då. Det pågår inte så många minuter, men min enda önskan medan det varar är att det aldrig skall ta slut. Det är att vara intimt nära Gud och om han vill tala får han göra det, inte jag, men annars behövs inget annat än hans närhet. Bara vara tillsammans med honom som är livet är det bästa som finns, det verkliga livet.
Medan jag är nära Gud kan han förmedla till mig att han läker själens sår, han tröstar mig och ger mig nytt mod. För mig är det här en andlig frukost som bär mig genom dagen. Om du inte har prövat det så börja öva, det kommer inte av sig självt, man behöver ta sig den tiden och det kan också vara en övning att lära sig avskilja sig för Gud. Men det är värt allt.
Ps. 23: 2-3 Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten. Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.