Gud vill ha vår tillbedjan. Han vill att vi lämnar saker som stör vår bön när vi avskiljer oss för honom. Det är ett offer, du måste lämna sådant som vill stjäla din uppmärksamhet och ditt fokus från Jesus. Du måste lämna det du hellre skulle göra eller om man vill kalla det saker som själen har begär till. Offer är att avstå eller lämna något för att t.ex. ge av vår tid till Gud i bön och tillbedjan. Det är att älska den högre som är vår Gud, han som är mer än alla gudar i världen.
I det gamla förbundet fanns ett tabernakel som man bar med sig under ökenvandringen, senare byggde man tempel. Under kung Salomo byggdes ett tempel på Moria berg, den plats där Abraham skulle offra Isak. Jesus Kristus är vårt andliga tempel och också en bild på församlingen, Kristi kropp. Framför tabernaklet fanns en förgård där ett brännoffersaltare stod och dit leddes offerdjuren fram, prästen lade sin hand på djurens huvud och lade så symboliskt folkets synder på det oskyldiga djuret. Vi förstår att detta är en bild på hur våra synder har lagts på Jesus, som var oskyldig. Inne i tabernaklet kom man först in i det heliga, där fanns ljusstaken som skulle hållas brinnande och skådebrödsbordet, Guds ord är bröd för oss och den helige Ande belyser och uppenbarar ordet för oss. Vidare fanns i det heliga ett rökelsealtare och om man ser på det heliga rummet som platsen för Guds församling så är rökelsealtaret en bild på bön och tillbedjan, rökelsen skulle stiga in i det allra heligaste som en väldoft inför Gud.
En församling som ger av sin tid för att gemensamt med andra lemmar i Kristi kropp komma för bön och tillbedjan till Gud, den kan växa stark. I enheten finns styrka och en samlad trupp med Herren som stridsman och anförare kan genom bönen förändra den andliga atmosfären i bygden. Vi behöver inte tänka att min bön är obetydlig, varje lem behövs för att det skall fungera. Det som krävs är att vi ger något av oss själva, vår tid , våra intressen, vårt hjärta - det är att tillbe honom som har allt.