Fattiga kan vi vara på många sätt. Bergspredikan talar om att vara fattig i anden, att vara saliga för att vi hungrar efter mer av Gud. Fattig kan också den vara som saknar förmågan att vara generös och ge ut, det är saligare att ge än att ta. Och så förstås att vara ekonomiskt fattig, att sakna bröd för dagen, då är man inte så salig.
Faktum är att den som saknar dagligt bröd till och med kan bli odräglig. Man kan ta till alla medel för att få det man behöver, säga att man vill låna fast alla vet att man aldrig kan ge tillbaka. Anklaga den som har mera tillgångar för att den inte ger eller underhåller. Anklagelsens ande kan i tankarna ta överhand för att man är så uppgiven och känner sig så ensam, så övergiven och bortglömd.
Jesus sa att de fattiga alltid kommer att finnas ibland oss. Så är det och vi kan inte alltid hjälpa alla, även om vi skulle ha möjlighet till en del. Guds ord säger att vi skall hjälpa vår broder i nöd, men han har aldrig sagt att vi skall ge bort av allt vad vi har. Meningen är ju inte att vi skall bli utblottade för att andra skall få vad dom behöver. Guds ord säger i stället att vi skall söka vishet i allt vad vi gör. Herren Gud kan själv mana oss att ge enligt vad han visar oss och då blir det saligt både för givare och mottagare.
Den fattigdom vi alltid behöver ha är den som Jesus talar om, att vara fattig i anden. Och skulle det vara så att vi saknar något av det goda här på jorden kan vi alltid gå till Gud Fader själv i första hand och då skall han mana någon hörsam och lydig att fylla vårt behov. Fattig, men ändå rik, när vi förtröstar på att Herren hör vår bön och att han skall ge oss det bröd vi behöver för dagen. Vi har en god och barmhärtig Fader som ser till sina barn i nöd och alltid vill ge oss vårt dagliga bröd när vi ber honom om det.