Jesus såg alltid till dem som var i underläge. Han sa att vi skall ta hand om änkor och faderlösa, att vi skall visa barmhärtighet. Och med det menade han förstås inte att vi skall säga till andra vad de skall göra, utan den uppmaningen gäller mig/ oss själva.
Vad hjärtat är fullt av talar munnen, människor kan bli nedslagna av vad vi talar och det kan vi själva också bli av vad andra talar. Men Guds tal är rent och luttrat "likt silver som rinner ner på jorden". Därför skall vi tala i enlighet med Guds ord. Om Gud förmanar sårar det inte utan vi kan känna hans kärlek och omsorg i allt. Till honom kan vi sätta vårt hopp.
Skulle det nu vara så att jag/du har haft en dålig dag och sagt sådant vi inte borde ha sagt, vilket vi alla någon gång gör, så är inte hoppet ute för det. Det finns upprättelse genom Jesu Kristi blod och Jesus talar alltid gott för oss, han älskar. Vi ber honom om förlåtelse och lyfter blicken, den som ser upp till Herren och har tagit emot hans förlåtelse, får stråla av fröjd, enligt Guds eget ord. Vi kan falla många gånger, men Herren reser oss alltid upp igen, han tar sig an den svage. Jesus sa ju att det är inte den friske som behöver läkare och det var inte rättfärdiga utan syndare som han kallade på. Om vi är på botten kommer han för att lyfta oss upp. Han vill ge oss seger i varje svår omständighet, gäller det sjukdom, synd, svaghet, förtryck eller vad det än är.