torsdag 29 december 2016

Den tyste talar också

Vi har ansvar för vad vi talar, men att vara tyst när vi borde tala eller göra något är att frita sig själv från ansvar.


Vi talar också genom vår tystnad. När vi inte ställer oss på den svages eller felbehandlade personens sida så godkänner vi situationen sådan den är. På samma sätt kan vi frånta oss ansvar genom att inte göra vår del av arbetet i en gemenskap.


När vi inte gör vår del överför vi samtidigt arbetet på någon annan så att den får dubbelt upp att göra. Det är en sak om vi är sjuka eller handikappade så att det är omöjligt för oss att göra vissa saker. Vi kan också ha fått olika gåvor på så sätt att någon person har öga och färdighet för hur saken görs medan någon annan inte alls fått den gåvan. Men ingen har blivit utan, alla kan vi göra något om bara den goda viljan finns för handen. Bibeln säger att vi skall bära varandras bördor utan att kräva att någon skall göra det utanför sin förmåga. Så kan vi alla på bästa sätt vara varandra till hjälp och enheten kan också på detta sätt växa.


Någon har sagt att kärlek inte är en känsla utan en förmåga. Om vi har kärlek till varandra kan vi också sträcka oss utanför våra gåvor när det behövs. Kanske kunde vi inför det nya året bestämma oss för att sträva efter att sträcka oss längre i vår kärlek till varandra. Att vi inte bara är tysta när någon behöver vårt stöd och att vi inte drar oss undan den som behöver praktisk hjälp från oss.

Jag önskar varje läsare på denna blogg ett riktigt

VÄLSIGNAT NYTT ÅR 2017!

 Judas 1:2  Barmhärtighet, frid och kärlek vare med er i allt rikare mått.