Vad skönt det då är att ha någon man kan prata med när kärlet håller på att rinna över. Ibland kan det kännas: men kan jag verkligen säga så här? Baktalar jag om jag talar ut pressen på det här viset? Har nyligen lärt mig från ett tv-program att man drar mörkrets krafter till sig när man talar om något i negativa ordalag. Men om det nu är något negativt det jag behöver få lasta av mig, är det inte bättre då att tala med någon man kan ha förtroende för och sedan lämna hela saken? Ibland kan man faktiskt behöva ett mänskligt öra också. Sedan kasta bekymret till Gud och lämna det, avslutat. Och skulle det dyka upp igen påminna Förrädaren om att det här var ju slutdiskuterat!
Vi skall inte vara förtalare, lögnare och ryktesspridare. Vi skall tala gott om varandra och komma med frid så långt som på oss beror. Ändå är det väldigt skönt att få tala ut, bara att någon lyssnar och på det viset hjälper mig bära och bli av med bördan. Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag.
Guds frid som övergår allt förstånd kan bevara våra tankar i Kristus Jesus när vi sen lämnar det till honom. Han har ju kommit för att ge oss fridens tankar, till att ge oss en framtid och ett hopp. Vi är också satta varandra till tröst och uppmuntran, som hans redskap här. Tänk att bli slipad som en diamant. Eller som guld som blivit renat, fritt från slagg! Frid vare med dig!
