Ibland när jag tänker tillbaka på en tid när jag var mera brinnande för Kristus kan jag uppleva mig själv som de förtorkade benen Hesekiel talar om. Och så får jag be: "Herre, gör mig igen mera brinnande för dig. Visa mig vad som håller mig tillbaka". Jag ber och läser bibeln dagligen, men vad fattas mig ännu? Ett liv utan angelägenhet att ivrigt utföra det Gud tänkt är inget verkligt liv.
Naturligtvis kan kroppslig svaghet och trötthet vara ett hinder men anden i mig är levande. Jesus säger att strömmar av levande vatten skall utgå från oss när vi kommer till honom, den levande källan. Ute är allt fruset just nu. Det är kyla och bundenhet i marken, inget växer just nu, men under ytan spirar liv. Ljuset som finns i vårt inre, frälsningsvisshet eller vad vi vill kalla det, det ljuset kan aldrig slockna så länge vi håller fast vid Gud och hans Ord.
En dag kommer ljuset och värmen åter, det börjar spira och allt får liv igen. Jag tänker att så är det också med den kristnes liv. Vi kan bli torra, slöa och likgiltiga men som Jes 60 säger : "Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och Herrens härlighet går upp över dig. Se, mörker skall övertäcka jorden och töcken folken, men över dig skall Herren gå upp, hans härlighet skall uppenbaras över dig".