Vissa människor blir arga om någon drar sig ifrån och liksom flyr umgänget. Men vad kan flykten bero på? Vi får tänka att någon är väldigt känslig för vad som sägs. Naturligtvis kan vi inte börja mäta vartenda ord vi säger, då vågar ingen tala mer. Men ändå, talar jag obetänksamma ord så att det börjar låta tomt och falskt? Är det kanske det världsliga meningslösa talet som får människan på flykt och att det är därför hon drar sig undan. "Man kan inte var så känslig", säger någon, "vi kan inte börja haka upp oss på vartenda ord!" Nej, vi ska inte leva av våra känslor, men vara lyhörda för hur andra mår. Det finns människor som t.o.m. tagit livet av sig för att ingen "hört" vad de velat förmedla utan ord.
Gud verkar i vår vilja och vår gärning. Om vi försöker fostra människor med piska kommer de garanterat att dra sig undan. Vem gör inte det? Och speciellt den känsliga. Hon behöver möta den rena människan, den oskyldiga, den som talar av ett rent hjärta. Där det finns hjärtats goda, milda renhet och frid. Där hjärtat är öppet för att Guds goda vilja skall ske, att utföra hans goda gärning. En god gärning, ett gott ord drar människan till sig. Då finns inget behov av flykt.
